Vendela Hedlund

Vi har fått en uppgift i svenskan, man ska hitta på en historia! Här är min (bara påhittat)

Tur/Otur i kärlek!

Otur i kärlek är inte kul. Det har hänt mig en gång. Jag ska berätta lite om det. Jag hade gillat en kille i nästan 1 år. Vi pratade mycket på facebook och lite i skolan. Vi pratade om nästan vad som helst! Men efter några veckor kände jag att varje gång jag mötte honom i korridoren eller bara pratade med honom kände jag den där känslan som kommer när man är kär. Det är en otrolig känsla som kommer i magen. Går inte att beskriva.

 Nu har jag massa frågor: Vad tycker han om mig? Känner han samma känsla? Allt sådant! Sådana frågor ställde jag till mig själv varje dag.. Jag ville veta vad han tycker om mig. Han kanske bara ville vara kompisar,då funderade jag på hur jag skulle förklara mig. Ska jag fråga, ska jag inte?

Flera veckor gick och jag bara tänkte och tänkte.. På lektionerna i skolan kunde jag inte koncentrera mig. Bara hans namn ploppade upp i mitt huvud hela tiden. Några dagar gick efter jag hade funderat och jag ville verkligen få reda på vad han tycker om mig. Jag samlade till mig mod för att kunna gå fram till honom i skolan dagen efter och säga the real truth. Morgonen där på var nervöst. Men jag gick fram till honom honom och frågade hur ham mådde och allt annat. Sedan tog jag ett djupt andetag och sa vad jag kände. Han blev lite chockad men han blev glad, han sa att han tyckte om míg som kompis, inget mer! Han tyckte jag var snäll och rolig. Jag gick därifrån med ett leende, med tanke på att vad han hade sagt. Snäll och rolig är inte precis fel? Men jag hade hoppats på kärlek. Men sånt är livet tänkte jag. Sådant händer varje dag! Vi pratade inte på en hel vecka efter de, vi är väl fortfarande kompisar? Nu dök frågorna upp igen!

Han svarade inte på sms eller telefonen. Vart är han? Jag trodde det värsta, har han lämnat mig? Men dagen därpå svarade han entligen på mitt sms. Det stod: ''Förlåt för att jag inte svarade på alla sms och samtal, har legat inne på sjukhuset i 2 dagar! '' Ramlade på cykeln. Han hade precis köpt en mountainbike för 1 500 kr, vilken otur! Det måste ha vart riktigt illa om han fått åka till sjukhus och stanna kvar! Jag tyckte synd om honom, och plötsligt kom jag på att då har han inte lämnat mig.. Jag rös till av glädje! Skoldagen därpå var bra! Jag såg honom hoppa runt på kryckor och lite bandage här och där.

Vi pratade om det att jag trodde att han hade lämnat mig, han svarade: ''Varför skulle jag lämna dig? Du är helt underbar!'' Jag har tänkt på det du sa, och jag gillar dig också. Vågade bara inte säga det! Han gav mig en kyss och såg mig rakt i ögonen och sa: ''Du är min förevigt!'' Jag log mot honom och kramade honom hårt! Alla började applådera åt oss, dom hade tjuvlyssnat på allt! Det var en fantastisk känsla som jag aldrig kommer glömma i hela mitt liv!

Vad tycker ni? :)

//VendelaHedlund